Mitt barn

Är det inte rätt så konstigt igentligen, när jag och sambon är ute och går eller om vi sitter och tittar på en film så kommer det nästan alltid upp en disskution ang tänkta namn till barnet/barnen, uppfostran, kläder m.m.

Det e så skönt när man tänker på det, när vi pratar om det, för vi har precis samma värderingar.

Näst intill allt man pratar om nu gäller barn och allt runtomkring.
Tror att vi båda två behöver prata väldigt mycket.

Många som säger att det är jag som gått igenom MF och OP men det är ju han som står vid sidan om och ser att jag har ont.
Han lider ju med! Han vill med ha barn!


Iom att man inte riktigt vet vad som väntar nu så blir det mest en massa spekulationer.
När man läser på IVF sidor så står det mycket om oregelbunden mens, hormonförändringar osv.
Men min mens har alltid varit regelbunden, näst intill på klockslaget.
Hormonern och alla andra prover dom tagit på mig är också så bra som dom kan vara.
Sambon fick sitt svar ifrån spermaprovet-"utmärkta spermier".

Jag blir ju gravid, det är det ju inget snacka om.
Men jag kan inte behålla det!

Det är väldigt frustrerande när man tänker på det.


Jag vet att jag har extra kilon men det finns ju dom som väger 20-30 kilo mera än mig som blir gravida, har en bra graviditet och sedan föder ett fullt friskt barn.

Tro nu inte att jag e smällfet, lite lagon rund bara ;)

Hoppas verkligen att jag har gått ner alla kilon nu tills min vägningsdag.
Eller kanske max 2-3 veckor till. (Dom har semesterstängt..)
Men jag lär inte lämna det där, jag skall ner till min "normalvikt".

Ändan tills vi har kommit ner och startat allt så kommer jag till att kämpa med mina kilon.
Visst skall jag röra på mig sen när jag (förhoppningsvis) är gravid men det kommer inte alls bli som nu.
Promenader och sånt är ju bara bra för kroppen.