Barn

Pratade med min farfar på telefonen, han frågade lite så därra omnär vi skulle ha barn..
"Ni har ju ett stabilt förhållande och har varit tillsammans så länge"

Jo det stämmer så väl farfar :)

De enda som känner till vår "hemlighet" är våra föräldrar, jag hade inte orkat berätta och prata om det för jag känner att allt vi har gått igenom vill inte jag ha ältat..
Jag är inte tillräckligt stark för det..

Sen är det inget som säger att vi inte kommer till att berätta efteråt, för att få folk till att förstå att det inte har varit lätt..
Inte i "tycka synd" syfte utan mer i "utbildnings" syft..
För att fårsrå hur svårt det kan vara, att mam verkligen skall vata tacksam för det man har!

Jag menar jag har ett relativt stort fult ärr mitt under navlen, konstigt att ingen har kommenterat detta och frågat mig vad som har hänt för jag har haft det x antal somrar nu...
Sen kommer vi ifrån världens minsta håla, vad är det som säger att jag kan lita på alla?
Jag har lite svårt för den där tilltron..

Nu bara ser jag framåt och verkligen hoppas var och varannan dag att det skall ligga en kallelse i brevlådan upp till Stockholm..
F*N va jag längtar efter detta!

Jag drömmer om våra tvillingar, en pojke och en flicka!

Ni ska bara veta hur mycket mamma och pappa älskar er innan ni ens finns i magen ;)