Ruvar

I måndags 08,00 var vi på plats.
Fick mig en lugnande och lite värktabletter medans mannen fick gå iväg och göra "sitt" ;)

Hade varnat alla lite granna innan om att jag kan reagera väääligt bra på lugnande och bli ännu pratigare än vad jag i normala fall är, något som mannen tyckte att han märkte av..
På gott och ont :)

Inne i salen la jag mig ner och säger till sambo; nu somnar jag.
Jovisst!!
Två sekunder senare så känns det som att jag vill skrika rätt ut!
Fan va ont det gör!
Jag har väldigt liten smärttröskel i vanliga fall och hatar verkligen att ha ont.
Vad jag har förstått så reagerar man väldigt olika så bli inte rädd.

Sen gick det dagar som man kändes som hade 58h på dygn om ni hänger med.

Fredagen kom, vi åkte dit tidigare än väntat för vi hade redan chekat ut.

Vi visste inte i detta läget om allt hade gått bra och ingen utav oss vågade fråga.

Blev invisade i ett litet bås där dom bad oss byta om, tänkte att de hade väl aldrig gjort så här om det inte fanns något att sätta tillbaka?!

När läkaren berättade att det fanns ett litet embryo som kunde sättas tillbaka släppte allt och jag började gråta där.

Varför gråter du frågade hon och sambo tittade på mig och jag såg att han med var jätte lättad.
Jag förklarade för henne att jag inte hade vågat tro på det och att det var all spänning som släppte.

Tack gode gud för all personal där upp!
De passade verkligen in i miljön!

12 ägg togs ut, 6 ägg befruktades och 3 ägg var de som hade tatt sig bäst.
Så det finns ägg i frysen med :)

Var tänkt från början att de skulle sätta tillbaka 2 ägg men iom att jag är opererad i min livmoder då den var näst intill hjärtformad vågade de inte sätta tillbaka mera än 1 ägg vilket vi är så så tacksamma för!

Så nu ruvar jag och inbillar mig att jag känner mig gravid så jag hoppas verkligen att det skall gå heeeeela vägen!