Usch!

Fasiken va jag hatar mig själv för tillfället!

Har vatt så duktig med vikten och nu känns det som att jag faller tillbaka i gamla vanor..
Fan Fan Fan Fan Fan !!!""#¤%/(&¤#¤/

Måste verkligen gå tillbax till gymmet, lite regn får inte hindra mina promenader och kan jag springa så ska jag göra det..

Fan Fan Fan å lite där till!!!

Ja du...

Vissa dagar är jag bara så trött..
Då går tankarna helt åt IVF hållet, visst man har alltid det i tankarna men som vissa dagar så är det de enda man tänker på.

Man läser så många bloggar och glädjs och sörjer med dem, men så undrar man, vilken utav dessa bloggar kommer jag till att vara?
Den man glädjs med eller den man sörjer med?

Att det skulle "gå en på hjärnan" så här mycket som det gjort trodde jag aldrig!
Man räknar dagar, man sätter upp "scheman", man kryssar i kalenderna- ja allt gör man!

Minns hur jag kollade ägglossningen, köpte hem stora paket ifrån internet.
Jag och min sambo hade nästan sex på schema då.
Man ville så gärna och man hoppades.
Hade alltid hemma ett gravtest ifall ifall...

Pratade med en härromdagen som sa; jag har inte ens fyllt trettio så jag har defenitivt inga tankar på barn..
Nu har inte personen ett förhållande men hade den haft det hade jag direkt sagt; börja i tid!

Det värsta jag vet är när någon säger till mig i läkarvärlden; men du är ju så ung!
Hade kunnat gorma och skrika..
Vi går in på vårt femte år nu men en massa operationer och försök..
Massa uppförsbackar och en massa dalar..

Jag kan ju bli gravid, det är ju inte det som är fel, det ska ju bara stanna där inne med!

Som jag läste i en blogg, det är ju lika mycket mannens känslo som kvinnans.
Varför blir inte de sjukskrivna?

Tankar

Jag skaffade denna bloggen mest för att kunna ventilera mig..
Men det är så svårt, så svårt att sätta ord på mina tankar och känslor nu..

Jag är så nära till gråten vad man än säger till mig..
Skulle du komma och säga att du köpt en ny tröja hade jag nog fasiken kunnat lipa..
Eller ja, inte riktigt så drastiskt men gud va hårt detta tar på en!

Min kära sambo säger till mig att jag blir för entusiastisk, att jag alltid har så höga förhoppningar och förväntningar men jag tror att jag måste ha det..
Jag måste verkligen tro på det vi gör och skall göra annars vet jag inte vad jag ska göra..

Försöker att få tiden och gå genom att aktivera mig, jag är inte den som kan sitta stilla..
Visst är jag lat ;) Men alltid jäkligt rastlös..

Har så många runt omkring mig som är gravida och jag är verkligen uppriktigt glad för deras skull, men, samtidigt önskar jag att det hade varit vi!
Det kommer jag inte till att sticka under stolen med..
Men dom vet inte alls vad vi går igenom..
Kanske misstänker dom något men det är aldrig någon som frågat..

Träffar man nya människor och sitter och pratar familj så kommer det nästan alltid; men jag trodde att ni hade barn-du är ju ** gammal och han är ** gammal..
Ummmm jag vet!

I gårkväll så visste jag varken in eller ut, kändes som någon bankat något hårt i huvudet på mig..
Min sambo frågade varför jag var ledsen, om något särskilt hänt, men det är som sagt så svårt att sätta ord på det..
Han och jag pratar om allt! Precis allt men jag hittade inga ord...

En promenad nu och rensa lite tankar sen får vi se vad kvällen erbjuder..
Mårtens Afton i dag, kanske lite god mat?