Stockholm

Jag är så glad samtidigt som jag är livrädd..

Den 26 december börjar jag spraya...
Så långt har vi aldrig kommit de andra gångerna..

Dock så har all medicin som jag tog ut förra julen gått ut så det blir ny medicin..
Liten by som vi bor i med så det blir en veckas beställning på det, så får ner till apoteket sen när älsklingen kommit hem.

Har jobbat å jobbat veckan som gick så vi har knappt träffat varandra, men nu är det frivecka så jag ska bara njuta och insupa att snart händer det!

Å julklappar.. Ja allt är inhandlat förutom till sambon, han som man känner bäst och umgås mest med ändå är det så svårt att handla till honom..
De saker han behöver behöver jag med, mycket till hemmet men det är ju inte skoj att handla de sakerna..
Vill handla någonting enbart till honom, som han kan ha nöje av..

De andra sakerna kan man handla helt apråpå..

Myst med min lilla älskade systerson, han e så go så go..
Växer så det knakar och hänger med till tusen nu.

Nej nu e det matlagning som gäller sedan har jag min sambo helt för mig själv resterande dag :)

Snart

Kan knappt fatta att i all sorg och all glädje så skall vi snart upp till Stockholm!

Ena stunden gråter jag av sorg och andra stunden så gråter jag av glädje..
Känner mig skyldig på något sätt över att jag är så lycklig och så blir jag ledsen bara för det..

Asså det e en känslostorm som heter duga!

Saknar mormor och kan inte förstå att hon är borta, i natt är det tre veckor sedan..
Helt ofattbart!

Härromdagen så satt jag och hade lite tråkigt och tog upp telefonen som jag brukar och skulle ringa mormor, ja visst ja... Det går inte...

Är så glad för att hon är på ett bättre ställe och slipper lida och att hon fick gå bort rellativt smärtfritt för både hennes och vår skull..
Men visst fan vill jag ha henne här!

Min absolut bästa vän!
Kunde berätta allt för mormor, hon fanns alltid där!

Älskar dig mormor!
Förhoppningsvis blir du snart gammelmormor och jag tänker berätta allt om dig för dem!
Berätta hur underbar du va!

Om mina/våra barn bara får hälften så bra kontakt med deras mormor/farmor så är det ändå den bästa kontakt de kan få!

Forever end ever in my heart <3

111111

Har sedan läge och många gånger drömt att någonting bra skall hända den 11/11-11..
Nu vet jag vad det var;
VI HAR FÅTT ETT STARTDATUM!!!!

Eller ja, preliminärt startdatum då det skall vara en viss dag i mencyklen..
Men, VI HAR FÅTT ETT DATUM!!!!

Fy fan va skönt!
I Januari kör vi 100%!
Kan det inte vara Januari nu?
För de som känner mig vet att jag är som ett barn på jul men jag hade tom kunnat hoppa över det :)

Men det är någonting som gått helt galet med...
Min mormor somnade in härromdagen, helt ofattbart!
Hon som skulle vara med om att jag blev gravid och bli gammelmormor och hela det därra kittet!

Älskar dig mormor! Förevigt och föralltid!
<3

Operation

Det var ingen polyp!
Va så finer, så finer där nere ;)

Hihi

Nu ska skallen bara sluta snurra å den därra molande värken försvina sen e jag fit for fight igen :)

Tur man e ledig i morgon ;)

Dröm sött!

Kan inte komma ihåg att jag mådde så illa de andra gångerna innan jag skulle bli opererad..
Är så nervös å så illamående så det e sanslöst...

Det är kanske "bara" en polyp dom skall ta bort, kanske är det ingenting!
Hoppas verkligen på det sistnämnda..

När vi var uppe i Stockholm tyckte hon att det var en polyp men kunde inte riktigt uttala sig som hon sa, det var bättre att någon som var van att se min livmoder gjorde bedömning.
Min läkare här inne på KK tyckte att vi skulle kolla upp det under narkos ifall att det var någonting och "snygga till" som han sa så att våra barn som skall sättas in har bästa möjliga miljö runt omkring sig.
Detta är alltså läkaren som det sägs har opererat mig förmånga gånger + han som inte har tagit alla prover på mig.
Men man får inte glömma att det är ändå han som har sett oss flest gånger och även om jag känner lite så därra mot honom så känner jag ändå inte det..

Jätte svårt att föklara men de som är i denna sits vet exakt vad jag menar.

Sitter och väntar på älsklingen som snart kommer ifrån jobbet och skall köra in mig.

Nej fy fasiken det känns som att jag skall spy..
Fasiken me!

Håll tummar och tår för mig i dag!

Jaaa

Då kör vi!

Varit uppe i Stockholm söndag och måndag för att i går träffa läkaren på Karolinska som gav oss klartecken!

Strax efter jul så kör vi!

Kan knappt tro det!
Efter allt som varit så skall vi äntligen komma igånga!
Helt osannolikt!

Till på köpet så blir det förhoppningsvis två bra ägg som resulterar i tvillingar!

Jaaaaaa

Lista

Satt och skrev en liten lista i går på vad vi skall ha med oss upp till Stockholm..
Tillslut så bidde det lite mycket..
En omklädning på oss upp i bilen, en på kvällen när vi går ut och äter, en som vi ska ha när vi träffar läkarna å en som vi ska ha i bilen hem...

Jag å mina listor...

Men tre veckor går fort!!!

:)))))

Stockholm

Vi har fått tid till Stockholm redan om en månad...

Kommer till att gå fort..

Nu ska bara behandlingen börja med så håll alla tummar å tår!

Väder å Vind

Hur glad kan man bli när vädret rent ut sagt e piss!

Det regnar å blåser om vartannat...

Men jag fick härromdagen reda på att det var lite överdrivet att säga 2 år..
Det kunde hända innan jul och det kunde hända efter jul...

Tvätten e full, väntar bara på lite tv som börjar 21,00 å efter det sängen..
Nu e vardagen tillbaka igen..

Bara jobb å ingen semester!

Tid

2 år!?!?!?!

Helt sanslöst!

Ska det verkligen ta 2 år?!?!?!

Jag vill ha barn nu!

Tankar

Ska följa med min bästa kompis på ultraljud i morgon, hon frågade mig i och med att mannen inte hade en möjlighet att följa med. ( tilläggas att det gäller v.33 och avgörande om kjejsarsnitt)

Undra vad hon hade sagt om allt "mitt/vårt"?

Vissa lägen vill jag berätta allt!
Men i vissa lägen så är jag så glad att hon inte känner till det för jag vet inte hur vår vänskap hade blivit då...

Hon har två barn , snart två, och det är så kallade ; ops jag e visst gravid..

Var lite nervös över att bli moster.
Syster min har med fått missfall sedan tidigare och hon har ingen aning om min kromosomavvikelse.
Tur är nog det!
Vill absolut inte att hon skall oroa sig!
Hon har fått världens sötaste välskapta barn!

Jag är så stolt!

Hon vet att jag har fått missfall för vid ett tillfälle hamnade jag på akuten och medans A, mamma och min syster var inne på rummet med mig kommer doktern in och bara rabblar upp allt!
Gravid var jag då och vi hade inte sagt någonting till våra föräldrar den gången för vi ville avvakta och se hur det skulle bli..
(För femte gången!! Det var bäddat för missfall)

Minns så väl att det första jag tänkte efter medvetslösheten var ; nu dog vårt barn!
Jag kände detta..
Låter hur lustigt som helst med jag kände det, det var precis som ett hugg i magen och de känslor jag kännt innan och de ömmande brösten bara försvann på fem minuter..
Hade inte en enda tanke på att jag faktiskt var sjuk!
Och att jag kunde varit allvarligt skadad!

Tack gode gud för A!
Han får stå ut med så mycket skit vad gäller mig!
Min "sjukdom", att jag inte kan ge honom några barn och att jag är allmänt knäpp ;)

Nej men skämt å sido, han är mitt allt!

Jag träffade A medans jag fortfarande gick i skolan och han är några år äldre men redan från början kände jag att detta var rätt.
Mina föräldrar måste med ha känt det, liksom sättet de betedde sig på..
Svårt att förklara men vilken släpper iväg sin 16 åring med en 25 åring?

Jag lär INTE göra det ;)
Hihi

Men de vet att jag älskar min A över allt!
Å han älskar mig!

Humör

Gud va humöret går upp å ner!
Hade jag inte visst bättre hade jag trott att jag var gravid hela tiden!

Läste brevet ifrån Stockholm lite bättre å insåg att vi kanske inte får barn förrens 2013!!!!

1-3 månader för första besöket och godkännandet!
Och blir vi godkända är det 6-12 månader!!!

Helt sanslöst!

Visst är det inte bara vi som detta gäller men tänk ändå!
Detta verkar ändå vara så "vanligt" eller ja "vanligare" än man tror och att alla verkligen skall behöva vänta kanske över ett år är helt sanslöst!

Att man inte har bättre resurser och självklart handlar allt om pengar vilket gör mig ännu argare!

Å tester!
Nu har man lämnat tester igen!

Frågade A i går om vi inte kunde försöka på egen hand igen!
Räknade ut att jag tom hinner få missfall och bli skrapad och OK "där nere" innan det kanske ens är dags för att åka till Stockholm!

A frågade mig om jag skulle orka det...
Kan varken svara Ja eller Nej på den frågan!

Gud va härligt det skulle vara att bli gravid på "egen hand" men skulle det vara lika härligt att i v 20 få göra missfall för att vårat barn är missbildat?!?

Fy fan säger jag bara!

Inte konstigt att mitt humör går upp och ner!

Och att man inte gör annat än jobbar och stressar gör det inte bättre!
Är livrädd för att kollapsa igen!

När tom folk runtomkring mig nu säger att jag verkar stressad som inte känner till allt då undrar jag...
Tänker och undrar om dom kanske förstår någonting..
Näst intill alla vi känner vet hur barnkära vi är!
Dom har tom slutat fråga när vi ska ha barn!

Frågan är om jag kommer till att bli knäpp innan allt detta är över?!?

Tack gode gud för A som tar ner mig på marken!

Blod

Jaha då har man lite mindre blod i kroppen..
Var och lämnade lite prover i dag som dom nere i Malmö var snälla att skicka en remiss på till oss annars hade det fått vänta tills vi kom upp till Stockholm och då hade det tagit ytterliggare några månader..

Har alltid varit totalt livrädd för sprutor!
Pappa var alltid med när jag skulle ta prover.

Efter att jag träffade A fick han äran att följa med mig.

Sen utbildade man sig inom vården och efter alla provtagningar på varandra och efter alla provtagningar nu i samband med att försöka skaffa barn och operationer så känner jag mig rätt så van och OK med att bli stucken.
Bara jag slipper titta när dom gör det.

Det är en väldigt liten ort vi bor i och det var många blickar på mig och A då vi båda kom ut ifrån sjuksköteskan och hade tagit prover.
Undra vilka sjukdomar dom tror att vi har ;)

Gud va jag längtar nu tills Stockholm.

Den veckan uppe i Stockholm, bara jag och A!
Och förhoppningsvis två stycken bebisar i magen med oss hem :)

Vi har valt att sätta in två stycken ägg.
Dels för att jag har alltid haft en dröm om tvillingar och dels att vi känner att detta är vår chans.

När man läser vissa bloggar där dom har gjort PGD verkar det som att dom har fått välja att sätta in en flicka och en pojke.
Sen andra bloggar har dom inte fått välja.

Vår önskan är i alla fall två ägg och en av varje kön.

Vikten..
Ja...
Inte går jag ner i alla fall...

Men nu är det ett ryck till som gäller, vill vara i så god form som möjligt tills dess.

Har jag gått ner trettio kilo kan jag nog gå ner femton till!!

I morgon gäller kalas och då skall jag smaka en bit av tårtan sen så....

God natt!

Stockholm

I dag damp brevet ner från Stockholm där det står med så fina bokstäver att dom har mottagit vår remiss!

(det enda tråkiga verkar vara att även dom i sin tur ska godkänna oss)

...

Kan ni tänka er!

Vi är ÄNTLIGEN godkända och remissen är skickad till Stockholm!

Så nu väntar vi bara på att det skall dimpa ner ett brev där det står ett datum på.

ÄNTLIGEN!!!!

Barn

Pratade med min farfar på telefonen, han frågade lite så därra omnär vi skulle ha barn..
"Ni har ju ett stabilt förhållande och har varit tillsammans så länge"

Jo det stämmer så väl farfar :)

De enda som känner till vår "hemlighet" är våra föräldrar, jag hade inte orkat berätta och prata om det för jag känner att allt vi har gått igenom vill inte jag ha ältat..
Jag är inte tillräckligt stark för det..

Sen är det inget som säger att vi inte kommer till att berätta efteråt, för att få folk till att förstå att det inte har varit lätt..
Inte i "tycka synd" syfte utan mer i "utbildnings" syft..
För att fårsrå hur svårt det kan vara, att mam verkligen skall vata tacksam för det man har!

Jag menar jag har ett relativt stort fult ärr mitt under navlen, konstigt att ingen har kommenterat detta och frågat mig vad som har hänt för jag har haft det x antal somrar nu...
Sen kommer vi ifrån världens minsta håla, vad är det som säger att jag kan lita på alla?
Jag har lite svårt för den där tilltron..

Nu bara ser jag framåt och verkligen hoppas var och varannan dag att det skall ligga en kallelse i brevlådan upp till Stockholm..
F*N va jag längtar efter detta!

Jag drömmer om våra tvillingar, en pojke och en flicka!

Ni ska bara veta hur mycket mamma och pappa älskar er innan ni ens finns i magen ;)

IVF/PGD

Aldrig någonsin har tiden stått stilla så som nu...
Men tack gode gud för det fina vädret vi har här!

Låg ute i solen en stund men sen kom det sånna jäkla kalla vindar..
Frös :s

Å det har varit så skönt att ha fyra lediga dagar tillsammans!
Vatt ute på våra dagliga promenader, skönt!

Har några kilon till som jag vill gå ner..
Men jäkla va svårt det är!

Hoppas att er påsk har varit bra!

IVF/PGD

Tänk om man hade kunnat spola fram tiden lite....
Vill så gärna att dessa månader skall gå fort!

Hörde/läste att man kunde se vilket kön det var och att man kunde få insatt tvillingar, vet inte om detta stämmer men JA TACK säger vi isf..
En flicka och en pojke hade inte varit fy skam ;)

Men bara jag blir gravid och får ett friskt barn så kommer jag till att vara överlycklig!

Håll tummarna för oss :)

Är så glad!

Då har vi äntligen fått "klartecken"! :)))) Vi kommer till att får börja med IVF dock en annan variant som heter PGD.. Känner inte till det så mycket förutom att dom går ner i cellen och kollar så att barnet verkligen är friskt! FAN! vilken lättnad detta var.. På nervägen dit i går trodde jag att jag skulle få be min sambo att stanna bilen så att jag kunde spy.. Jag mådde så illa så jag visste knappt vart jag skulle bli hän.. Värsta bilturen i hela mitt liv!! Sen väl där och att få detta besked gjorde allt! Nu vill man bara sätta igånga! Vi bor i Skåne och detta skall göras i Stockholm.. Frågade sambo direkt vad vi skulle hitta på för skoj där uppe :) Blir lite semester och seeightsing på samma gång :) Å det bästa i det hela! Vi ska göra barn!!!!!!!!!!!! Äntligen!

Humöret

Sitter här hemma å grubblar...

Har märkt att det är små saker som får mig till att bli ledsen, har märkt hur sur jag kan bli på ingenting..

Mitt yrke kräver att jag smilar och inte visar folk vad jag tycker och tänker men framförallt vad jag känner...
De tycker alltid att jag är så snäll och trevlig och glad..
Tänk om de hade visst!

Tänk om jag aldrig kan skaffa barn?
Bli gravid är ju en sak men kan jag medvetet göra en IVF fast att jag vet att det kanske blir sjukt?

Det är så många frågor och funderingar som dyker upp i mitt huvud..
Å inte en enda vill svara på de!

"Ni får bli klara i Lund först innan vi går vidare här nere på RMC"
Det är det enda jag får till svar...
Men en sak som doktorn sa till mig i telefonen när han lämnat detta besked har etsat sig fast i skallen på mig; "du måste vara positiv"!!
Efter allt han sagt så säger han detta!
Hur kan jag vara positiv?
Hur kan han säga så till mig?
Jag kanske aldrig kan få ett barn, jag kan inte ens se mig leva utan barn å han säger till mig att vad som än händer så skall jag vara positiv?!?!

Jag känner att jag blir mera å mera ledsen för varje dag.
Det finns inget som gör mig glad, kanske precis för stunden sen mår jag rent ut sagt skit igen.

Känns som att ingen förstår mig...

Ledsen

Blev ledsen nu, pga av en sån löjlig sak...
En kusin till sambon frågade om det inte var dags snart och menade på att fick vi en flicka så kunde vi få ärva kläder efter deras lilla.
Det var i all välmening men nu när jag sitter här och grubblar så blir jag ledsen..

Det är så små saker som triggar igånga det..

Känner mig så löjlig för tillfället..

Usch

Allt och ingenting

Vet faktiskt inte riktigt hur det står till med mig..
Bara går och avvaktar tills vi ska ner till Lund och få svar på hur "allvarligt" det är eller inte är...

Han på RMC sa ju i telefonen att jag skulle höra av mig när vi vatt där och att han då skulle starta igång IVF:en..
Då kan det ju inte vara så allvarligt.. Eller?

Ja alla de här "tänk om" frågorna i min skalle bara surrar..
Jag e så väl medveten om vad som kan hända när man har ett kromosomfel och skall föda barn men jag har också varit med om bra slut där bebisen inte har "fått" någonting utav det..

Det e så jag vill ha det!

Humöret

Mitt humör.... Jag är så trött, så trött...
Har så mycket i mitt huvud att jag vet inte riktigt vart jag skall göra hän det.

Orkar knappt gejja med någonting.
Allt känns så tungt.

En bekant frågade härromdagen hur det var och sa att jag såg så pigg och glad ut..
Ja du skulle bara veta!

Kvällarna är värst, det är när man skall gå och lägga sig som alla tankar kommer.
Eller när man sitter och kollar på ett program, man börjar gråta långt innan det ens har blivit sorgligt.
Jag är blödig i vanliga fall men nu är det hemskt.
Trodde jag skulle börja gråta i affären härromdagen bara pga av en tanke som kom upp.

Jag förstår lite vad det innefattar detta jag har dock vet jag ju inte hur pass lätt eller gravt det jag har är.
Hon i telefonen sa att vi kanske skaffar tre barn och det är inget "fel" på dem men när vi skaffar det fjärde barnet så får det någon form av skada.
Som hon menade på så kommer vi till att få göra alla tester som bara finns och vi kommer till att få jätte många ultraljud under tidens gång.

Har i alla fall fått tid ner till Lund nu.
Inte förrens i April!?!
Känns som en hel evighet dit.

Det känns som att jag har börjat ifrågasätta allt, ända sedan starten av våran "karusell".
Operationerna, första operationen när jag vaknar upp å M säger att han inte kunnat göra allt han skulle pga av att verktygen inte var rena.
Operationen därpå där dom inte kunde göra allt pga att han inte såg!?!?!

Även om jag behövde göra denna operationen så känns det som att det har varit två operationer i onödan.

Den tredje operationen tog dom bort resterande skiljevägg och "fixade" då jag hade rester efter mina skrapningar.

Alla de gånger jag har blivit gravid och verkligen hoppats på att "Denna gången skall det gå"!
Kommer jag till att våga ha någon positiv tro om det nu är så att jag någonsin kommer till att bli gravid.

Visst kan jag bli gravid men frågan är om jag vill, vågar..
Och då tänker jag på sjukdomen jag har.
Kan jag riskera att mitt barn blir sjukt och inte kan leva ett "riktigt" liv.
Och då tänker jag helt och hållet på barnet.

Jag är rädd att jag blir gravid och skall tvingas ta beslut halvvägs i graviditeten om vi skall behålla barnet.
Fy fan säger jag bara!
Det är min största fasa..

Jag tänker inte ett dugg på min kropp, det är helt på mitt och min sambos psyke jag tänker.
Hur mycket skall vi orka.

Jag förstår inte riktigt de som bara nämner sig själv och säger att det är ju min kropp det handlar om.
Jag tror att min sambo har det precis lika jobbigt som mig eller rättare sagt jag vet att han har det lika jobbigt som mig.

Det handlar om vårt liv tillsammans.
Ja jag säger då det hade jag inte haft han så hade jag aldrig klarat detta.

Bara han pussar på mig och håller om mig så blir jag genast lite lugnare för jag vet att han står bredvid mig i vått och torrt.
Han är min absolut bästa vän!
Älskar han så mycket!

Har haft många tankar om att allt är mitt fel..
Det är jag som har felen...
Men när jag ens nämner det för A så säger han hur mycket han älskar mig..

Innan vi blev gravida, i början när vi började försöka så pratade vi lite om att försöka tills den dagen jag fyller 30 år och att vi sedan skulle sätta upp oss på adoptionslistan.
Men det känns inte som att det ens finns i tankarna nu, jag vill bära ett barn.
Jag vill ha alla de därra sakerna som kommer med en graviditet.
Mitt 28:e år i år så det är 2 års försök..

Men visst, säger de att det inte kommer till att fungera så skall vi skriva upp oss.
Jag kan inte se mitt/vårt liv utan barn.
Sen hur det kommer till oss är sak samma.

Kan sitta och drömma mig bort och se A tillsammans med vår son spela fotboll eller ha de därra pinsamma samtalen med dottern.
Har märkt med när jag vaknar att jag drömmer mycket om familjen.

Vi har pratat om äggdonation.
Och jag ser inget fel i det.
Jag vet att det kommer till att bli min sambos sperma, visst det har inte mitt dna men det kommer till att bli vårt barn!
Dna eller ej!

Det bidde ett långt inlägg ;)

Tack för allt A!
Du är mitt allt!
Älskar dig över allt!

varför??

Jag tror inte att det är meningen att jag ska få bli mamma...
Fick världens mest ledsamma samtal härromdagen.

Kromosomanalysen som gjordes på mig visade att jag har någon form av kromosomfel..
Läkaren ville inte säga vad det va inte heller vad det innebar alls i telefonen...

Det enda han igentligen sa va att utredningen e lagd på is och att jag skall träffa någon på genitiken i Lund..

Ringde dit i fredags och frågade efter min remiss iom att han skulle skicka den asap.
Dom hade inte fått den än....
Sköteskan frågade om jag visste vad jag gällde, ehe.. Nej jag har absolut ingen aning!
Frågade henne om hon visste hur långa väntetider de har..
4 MÅNADERS VÄNTETID...

Asså jag börjar starkt tvivla på att jag någonsin kommer till att bli mamma...
Hela världen rasade under mina fötter!

Hade jag inte haft min älskade sambo så vetifan vad jag skulle gjort....
Älskar dig mest av allt! DU e mitt allt!

Sprutor

Jag förstår inte riktigt varför det inte blir mellanrum i min text när jag har bilder, aja..
Hoppas att det går att läsa ändå ;)

Kontaktade kliniken i dag, första dagen i menstruationen var i går..
21 dagar framåt = 6 februari = SPRUT START!!

(om nu allt går som det ska)

Läkaren har tydligen inte fått alla provsvar, men som ssk sa så är det tre veckor dit och då ska allt vara klart.
Hoppas verkligen det!

Det är så skönt att prata med de på kliniken för så fort de slår personnumret så känns det som att de vet vilken man är, man märker inte av att de läser ens journal utan det känns äkta.
Att dom verkligen känner till ens historia och vet vilken man är.

Nu kan det ju också vara så att dom känner till mig och min sambo pga av allt strul som vi har haft...

Sak samma...

Alla saker är på plats hemma, bara till att ställa klockan söndagen den 6 februari och gå upp tidigt och sätta den därra sprutan i magen!

Jag har alltid varit något så fruktansvärt rädd för nålar men nu känns det som att man längtar efter det, 2ggr dagligen tills blödning sen är det 1gg fram tills äggplock sedan ytterligare 1gg under ruvning kombinerat med vagiatorer.

Sa till min sambo härromdagen att vi får kanske ett litet decemberbarn, tänk och ligga julaftonsmorgon i soffan med vår bebis på bröstet!

Ser fram emot det så in i!
Tror inte att någon kan förstå hur detta känns och hur man mår om man inte själv har gått igenom detta.

Fick en kommentar härromdagen som sårade rätt så, min syster är gravid (missförstå mig inte för jag är glad att hon skall få barn även om jag kan känna att det skulle varit vår tur).
Hon har också sedan tidigare fått missfall och så säger mamma då gällande att min syster är rädd ; hon har faktiskt fått missfall innan..

Ja men jag då?
Jag har fått tre! Fem om man räcknar de i v.8-9....

Det tog hårt i hjärtat..
Mamma sa att hon inte hade sagt så och att jag missförståd det men nej du..
Det tog hårt!

Hon menade däremot säkert inte det hon sa på det viset och syftade i detta fallet bara på min syster men så som jag mår nu så sårar allt!

Gråter för det lilla minsta känns det som.
Alltid varit blödig men nu är det hemskt!

Det är så mycket tumult i kroppen och så mycket känslor att man inte riktigt vet vart man skall göra hän dem.
Helt överlycklig är jag för att det äntligen händer något!
ja det är mycket känslor just nu..

Bidde ett långt inlägg, kände för att ventilera lite...

Nej nu kallar spisen :(
Kan inte påstå att det alltid är en vän ;)
Men äta måste man...

Kram

Award

Fick denna awarden utav http://myhartfordhome.blogspot.com/

Tack så jättemycket! Det värmer!

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4.

Vad står det där?

että sen näyttö ;) instruktionsmanual

Vad var det senaste du såg på tv?

Let´s dance

Bortsett från datorn, vad hör du nu?

Massa smällare utanför fönstret

När var du senast utomlands, och vad gjorde du då?

Hösten 2009, hälsade på min syster :)

Vad har du på dig?

Mjukiskläder ;)

Viken var den senaste filmen du såg?

Colateral damage

Skulle du överväga att flytta utomlands?

Inte i dagsläget, när jag var yngre smådrömde jag kanske om det.

Nu nöjer jag mig med att ta en och en annan tur ;)

De som jag skickar vidade denna Award till är

http://myhartfordhome.blogspot.com/ givetvis :)

http://hurskadetgo.blogspot.com/

http://plusresan.blogspot.com/

Några andra bloggar följer jag inte, det är dessa jag verkligen håller tummarna för att allt skall gå vägen!

Äntligen

Äntligen har vi kommit ett steg i rätt riktning;

Vi har fått ett start datum!!!