Gott Nytt År

Då vart det snart nytt år, undrar om lyckan kommer till oss detta året som kommer..

Varje år har man tänkt likadant..

Om man tänker tillbaka på året som gått;

Sista operationen gjordes, vi har äntligen startat vår behandling- visst vi har inte startat med sprutorna men vi är äntligen inskrivna..

Om man ser det på så vis så har det i alla fall varit ett år där det händer saker, vi har gått i rätt riktning.

Nu ska vi bara börja med sprutorna så kommer det till att ordna sig, det känner jag!

11/11/11 är ett datum som jag ser framför mig med stor glädje..

När jag drömmer, när jag tänker, ja näst intill alltid så får jag dessa siffror framför mig.

Undra vad de betyder?

Gott Nytt År!

Hoppas att året som kommer blir ett glädjens år!

Usch!

Fasiken va jag hatar mig själv för tillfället!

Har vatt så duktig med vikten och nu känns det som att jag faller tillbaka i gamla vanor..
Fan Fan Fan Fan Fan !!!""#¤%/(&¤#¤/

Måste verkligen gå tillbax till gymmet, lite regn får inte hindra mina promenader och kan jag springa så ska jag göra det..

Fan Fan Fan å lite där till!!!

Ja du...

Vissa dagar är jag bara så trött..
Då går tankarna helt åt IVF hållet, visst man har alltid det i tankarna men som vissa dagar så är det de enda man tänker på.

Man läser så många bloggar och glädjs och sörjer med dem, men så undrar man, vilken utav dessa bloggar kommer jag till att vara?
Den man glädjs med eller den man sörjer med?

Att det skulle "gå en på hjärnan" så här mycket som det gjort trodde jag aldrig!
Man räknar dagar, man sätter upp "scheman", man kryssar i kalenderna- ja allt gör man!

Minns hur jag kollade ägglossningen, köpte hem stora paket ifrån internet.
Jag och min sambo hade nästan sex på schema då.
Man ville så gärna och man hoppades.
Hade alltid hemma ett gravtest ifall ifall...

Pratade med en härromdagen som sa; jag har inte ens fyllt trettio så jag har defenitivt inga tankar på barn..
Nu har inte personen ett förhållande men hade den haft det hade jag direkt sagt; börja i tid!

Det värsta jag vet är när någon säger till mig i läkarvärlden; men du är ju så ung!
Hade kunnat gorma och skrika..
Vi går in på vårt femte år nu men en massa operationer och försök..
Massa uppförsbackar och en massa dalar..

Jag kan ju bli gravid, det är ju inte det som är fel, det ska ju bara stanna där inne med!

Som jag läste i en blogg, det är ju lika mycket mannens känslo som kvinnans.
Varför blir inte de sjukskrivna?

Tankar

Jag skaffade denna bloggen mest för att kunna ventilera mig..
Men det är så svårt, så svårt att sätta ord på mina tankar och känslor nu..

Jag är så nära till gråten vad man än säger till mig..
Skulle du komma och säga att du köpt en ny tröja hade jag nog fasiken kunnat lipa..
Eller ja, inte riktigt så drastiskt men gud va hårt detta tar på en!

Min kära sambo säger till mig att jag blir för entusiastisk, att jag alltid har så höga förhoppningar och förväntningar men jag tror att jag måste ha det..
Jag måste verkligen tro på det vi gör och skall göra annars vet jag inte vad jag ska göra..

Försöker att få tiden och gå genom att aktivera mig, jag är inte den som kan sitta stilla..
Visst är jag lat ;) Men alltid jäkligt rastlös..

Har så många runt omkring mig som är gravida och jag är verkligen uppriktigt glad för deras skull, men, samtidigt önskar jag att det hade varit vi!
Det kommer jag inte till att sticka under stolen med..
Men dom vet inte alls vad vi går igenom..
Kanske misstänker dom något men det är aldrig någon som frågat..

Träffar man nya människor och sitter och pratar familj så kommer det nästan alltid; men jag trodde att ni hade barn-du är ju ** gammal och han är ** gammal..
Ummmm jag vet!

I gårkväll så visste jag varken in eller ut, kändes som någon bankat något hårt i huvudet på mig..
Min sambo frågade varför jag var ledsen, om något särskilt hänt, men det är som sagt så svårt att sätta ord på det..
Han och jag pratar om allt! Precis allt men jag hittade inga ord...

En promenad nu och rensa lite tankar sen får vi se vad kvällen erbjuder..
Mårtens Afton i dag, kanske lite god mat?

Å va långt det inlägget blev...

Malmö

Ja jag vet inte vad jag ska säga...

Kom ner där i går och var lagom nervös..

Blev inkallade till läkaren..

Vi gick igenom remissen och våra hälsodeklarationer..

Först så kollade han i fel journal...

Sen började han;
Har ni kollat detta? Ja
Har ni kollat detta? Ja det tror jag
Har ni kollat detta? Vet inte
Har ni kollat detta osv...

Om man nu är godkänd för IVF skulle inte allt varit kollat då??

Sen undersökningen, kunde inte hitta min vänstra äggstock..
Finns den där? Ehh ja, dom har hittat den innan i alla fall...
Å där e den!
Ont som fan gör det med när dom e på upptäcksfärd.
Inte är dom försiktiga heller med den där jäkla staven!

Ja sen snackade vi lite, det är rätt lång väntetid säger han sen..
Ni ska få träffa "barnmorskan" nu..

Barnmorskan är i själva verket en sjuksköteska som skulle lära oss/mig hur man tar injektionerna och vilket "schema" man skall följa..

Sen räknade vi lite på mensen och när hon kollade i datorn så såg hon att det var ett par som hade avbokat; å va bra det kan ni ta då för det passar in perfekt!

Så då blev det sagt att jag skulle börja redan på torsdag med mina sprutor och att det äntligen hände någonting..

Vi skyndade bort till apotteket dom har där och tog ut allt som hade med injektionerna att göra för vårt apotek var det inte säkert att dom hade allt hemma...

Helt överlyckliga båda två, nu händer det verkligen!!

Kommer inte ens ut ur Malmö förrens vår telefon ringer..

Det e läkaren...

Ja nu är det så att ni kan inte börja på torsdag!

Ha! Va! Vad säger du??

Ja det är så att er klinik som remiterade er har troligtvis inte tagit alla prover på dig/er då jag inte kan se dem i datorn..

E, jaha??

Kollar man inte detta innan??

Ja men det är inte den enda andledningen säger då läkaren, du har för höga värden vad gäller din sköldkörtel så vi måste först medicinera dig innan du kan börja med sprutor....

(detta med sköldkörtlen kan tydligen påverka ägglossningen)

Ja jag är hemma i dag i alla fall..
Är ledsen, förtvivlad, ja allt på en och samma gång..
Å så fruktansvärt ont uppe emot vänstra äggstocken!

Givetvis är jag glad att dom kollar upp precis allting, att vi har de perfekta förhållandena man kan ha för bebisen men sen samtidigt är jag så arg, så arg!
Detta är tydligen något som min remiterade läkare visst men inte gjort något åt, han har "lämnat" över oss till Malmö...
Och likaså de proverna som inte är tagna skulle de tagit på mig!

Ja jag säger då det...

"Det som inte dödar dig gör dig starkare"

"Amor vincit omnia et nos cedamus amori" –
Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken

Jag säger bara det, hade jag inte haft min sambo nu så ahde jag gått under!

Älskar dig! Du är mitt allt!

Vikt

Måste ju tillägga med att jag gått ner 27 kilo så min nuvarande vikt är 73 kilo!! :))

Det betyder också att det är 8 kilos differans till Malmös vikt :))))

Läkarbesök

Då vart det dags för vårt första läkarbesök i dag + injektionsskola..

Jag e livrädd-förväntansfull-glad-ledsen, ja allt på en och samma gång..

Som både sambo och mamma sagt; dom hade inte skickat ner oss till Malmö om dom inte trodde att dom kunde hjälpa oss..

Har fyllt i hälsodeklarationerna för flera dagar sen, allt som vi skulle göra e klart..

Sitter och väntar på sambo, lite lunch och sen Malmö..

Håll tummarna för oss i dag!

Informationsträff

Då vart vi nere på RMC i går på vårt informationsmöte, dvs att nästa vecka drar allt igånga.

Jag är nervös och förväntansfull men samtidigt skräckslagen, man vet ju inte alls någonting igentligen...

Dom berättade om olika former osv men som hon sa så är allt så pass inviduellt att det återstår att se vad läkaren säger nästa vecka..

Å vad jag vill att den dagen skall vara här nu!

(stampar bestämt med foten i golvet)

Namn

Måste berätta om något roligt!

Vi har sedan första graviditeten pratat lite om namn osv gällande om det blir en pojke eller flicka..

I dag när jag kollade i almenackan så vart just det pojknamnet som vi har pratat om samma dag som vi skall ner till malmö!

Ett tecken från oven? Jag vill hoppas och tro det!

Sa direkt till sambon att det ska den heta!

Snart så är det dags, är väldigt nervös ena stunden och gråtfärdig, andra stunden är jag väldigt förväntansfull och överlycklig för att det äntligen händer något.
Känslorna svajar minst sagt!

Har aldrig velat något så mycket som att få ett litet barn!
Älskade barn du är redan älskad av oss!
Du är så välkommen, vi längtar!

IVF

Då har vi äntligen fått tid ner till Malmö!
Det händer saker!

Jag har nu gått ner 25 kilo och har en marginal med 6 kilo på "deras" vikt.
Väger 75 kilo och deras "krav" var 81 kilo :))

Först ska vi på informationsträff sen veckan efter ska vi på lärkarbesök plus att jag ska lära mig och ta sprutor på mig själv...
Usch men det får gå! (är väldigt väldigt VÄLDIGT sprut rädd)

I dag har varit en sån dag då allt har gått fel.
Extra blödig, mycket pga min kära PMS...

Tar åt mig av helt fel saker och det hjälper ju inte att man är extra blödig sen innan...

Har som sagt alltid ansett att jag är väldigt stark av mig själv men det vetif*n!

Måste bli bättre på att uppdatera här, känns skönt att få skriva av sig.

Nu väntar mys med älsklingen!

Vikt

Jaha då vart det vägning i morse...

Som sagt startvikten va :100kg..
Nu varande vikt är : 77kg :)))

-23kg totalt

:)))))))))))))))))))))

Vikt

Jaha då vart det ett tag sedan jag skrev här..
Tänker inte avslöja den nya vikten förrens i morgon då det är vägningsdag ;)

I övrigt så tycker jag att humöret svänger mer än vanligt men sen samtidigt när man tänker på det så är det kanske inte så konstigt med tanke på allt vi går igenom...

Fortfarande uppsatta på kölistan men verkade som att sep/okt så börjar vi hela karusellen.
Skulle få hem ett brev nu i dagarna med all info som vi kan tänkas behöva.
Man behöver ju ta ledigt ifrån jobbet, ja både jag å sambon, för som jag förstod så kommer det till att handla om heldagar där nere.

Första mötena är i grupp, känns både positivt och negativt.
Kan inte riktigt förklara den negativa känslan mer än att jag inte vill sitta där framför alla å säga ; Hej jag kan inte få barn!
Visst vi är i samma sits men det är ändå så jag känner.

Det positiva är att vi går igenom exakt samma sak.
Vissa kanske aldrig ens har varit gravida medans som jag har varit det fem gånger.

Ena dagen när jag tänker på det så har jag ju verkligen mera möjlighet att gå ner i vikt fram tills vi skall va där, sen ena dagen så hade jag hoppats att vi redan hade varit där och startat allt.

Som min mamma sa härromdagen, vill jag något så vill jag det just då och inte en vecka-en månad framöver.
Det skall ske direkt!

Och det stämmer, när man tänker tillbaka på det så började vi försöka slutet av 06, början av 07 nån gång runtomkring där..
Har redan tagit så pass många år, så när man tänker på det så vad är en/två måndader till?

Men som jag har förstått det så skall man "stänga nere" mensen i tre månader för att sedan "starta upp" den men hjälp av både nässpray och sprutor.

Men som sagt, man vet egentligen ingenting?
Hoppas att det finns så mycket information som möjligt i detta pappret som vi får hem, även om man läser andras IVF-bloggar så har jag förstått att det skiljer sig väldigt mycket ifrån klinik/landsting/region/stad osv.

Men jag återkommer i morgon med vikten, skall bli riktigt intressant att se!
Dels tar jag fortfarande sådana shakar med naturdiet men nu har jag även börjat introducera riktig mat.
Inte som de första månaderna när jag näst intill enbart tog de frånsett ett riktigt mål mat om dagen, nu kan det tom bli två mål beroende på tid och ork..

Men jag försöker att verkligen tänka på vad jag äter och dricker, vill inte bli en sådan som ena stunden bantar å andra stunden gottar sig.
Nån gång skall man givetvis göra det men nu när jag äntligen har gått ner så pass bra som jag har gjort så vill jag ju behålla vikten så bra som det bara går!
Har några kilon kvar innan jag blir nöjd.
Har räknat på att om vi inte kommer ner till Malmö förrens kanske i slutet av Oktober å jag håller samma fart som jag har gjort än så länge så borde jag lätt kunna gå ner till den vikten jag vill ha.

men som sagt, återkommer i morgon..

Minus

Vågen fortsätter att visa minus, har flera gånger tagit fram den och tänkt att jag skall väga mig men jag får allt ha lite tålamod och vänta tills vägningsdagen :)

Känns skönt att det verkligen är på rätt håll, kommer till att försöka göra allt jag bara kan för att inte gå upp igen.

För övrigt pendlar väl humöret upp och ner som vanligt, har inte så mycket att göra om dagarna.
Man går här hemma och hittar småsaker, skriver lappar på vad man skall göra men när kvällen kommer sitter man där igen och har inte gjort ett barr!

Morgonpromenad

Och jag har verkligen varit ute och gått i dag!

Ställde klockan på 07,00 men sov liiiiite längre ;)

Sen vart det bara till och ta på sig "gå-kläderna" och börja promenera.

Är det något jag avskyr så är det att vara ute och gå själv, vet inte varför..
Fix idé säkert....

Så nu är det bara till att gå varje vardags morgon/förmiddag, finns inga hinder för det nu.

RMC

Jag har nått "deras" vikt!!!!

Helt överlycklig över att jag har lyckats!
Allt är tack vare min älskade sambo som har puschat mig och funnits vid min sida hela tiden!

Vissa dagar har man varit så nere så man inte visst vart man skall bli hän men han har stått vid min sida hela tiden!

Tack älskling för att jag har dig!
Älskar dig mest av allt!

Han sa det innan i dag när vi gick, antingen är jag helt uppe i det blå eller helt nere.

Har nog aldrig varit så nervös som jag var när jag ringde till RMC i morse.
Exakt 08,00 då deras telefon öppnas vart jag på luren hemma.
09,05 kom jag fram...

Vår läkare som vi har blivit tilldelade hade semester denna veckan med men var åter på måndag.
Hon som svarade skulle meddela vår läkare om att jag hade nått "deras" vikt och att jag var fit for fight :))

Iom att det säkert kan dröja några veckor tills behandling osv drar igång så kommer jag till att fortsätta att kämpa för att gå ner i vikt.
Har aldrig varit överviktig, sa till sambon att han fick lov å smälla till mig om jag e på väg upp..
Dock inte om det beror på graviditet ;)

Hade kaffebesök här hemma i dag, säger bara TACK!
Är glad att jag har dig T, du får verkligen timmarna att gå, kan verkligen snacka om allt med dig!
Tack!

Skäms men här kommer lite siffror för er;

Startvikt; 100 kg
Nuvarande vikt; 81 kg

Dock vajade vågen mellan 81 och 80 men tar 81 ;)

Har en liten önskevikt ifrån min sidan och det är 69 kg.
Känns inte helt omöjligt men jag är glad om jag lyckas gå ner en 5-6 kg till.

Nu är det sängen som gäller för mig, skall ställa klockan tidigt och upp och gå i morgon.

Älskar dig mest av allt A, du är det bästa som hänt mig!

Barnvagn

Satt och drömde mig bort innan.
Kollade på barnvagnar! :)

På måndag ringer jag RMC och förhoppningsvis kan dom ge oss en tid snarast.

Då har vi alla förutsättningar som vi behöver ;)

Åååå va jag längtar!

Mitt barn

Är det inte rätt så konstigt igentligen, när jag och sambon är ute och går eller om vi sitter och tittar på en film så kommer det nästan alltid upp en disskution ang tänkta namn till barnet/barnen, uppfostran, kläder m.m.

Det e så skönt när man tänker på det, när vi pratar om det, för vi har precis samma värderingar.

Näst intill allt man pratar om nu gäller barn och allt runtomkring.
Tror att vi båda två behöver prata väldigt mycket.

Många som säger att det är jag som gått igenom MF och OP men det är ju han som står vid sidan om och ser att jag har ont.
Han lider ju med! Han vill med ha barn!


Iom att man inte riktigt vet vad som väntar nu så blir det mest en massa spekulationer.
När man läser på IVF sidor så står det mycket om oregelbunden mens, hormonförändringar osv.
Men min mens har alltid varit regelbunden, näst intill på klockslaget.
Hormonern och alla andra prover dom tagit på mig är också så bra som dom kan vara.
Sambon fick sitt svar ifrån spermaprovet-"utmärkta spermier".

Jag blir ju gravid, det är det ju inget snacka om.
Men jag kan inte behålla det!

Det är väldigt frustrerande när man tänker på det.


Jag vet att jag har extra kilon men det finns ju dom som väger 20-30 kilo mera än mig som blir gravida, har en bra graviditet och sedan föder ett fullt friskt barn.

Tro nu inte att jag e smällfet, lite lagon rund bara ;)

Hoppas verkligen att jag har gått ner alla kilon nu tills min vägningsdag.
Eller kanske max 2-3 veckor till. (Dom har semesterstängt..)
Men jag lär inte lämna det där, jag skall ner till min "normalvikt".

Ändan tills vi har kommit ner och startat allt så kommer jag till att kämpa med mina kilon.
Visst skall jag röra på mig sen när jag (förhoppningsvis) är gravid men det kommer inte alls bli som nu.
Promenader och sånt är ju bara bra för kroppen.

Kanske snart mamma

Hej hej

Är en tjej född på 80-talet som kommer till att börja sin IVF-karusell till hösten.
Startar mest denna blogg då jag känner att jag har ett behov av att skriva av mig.

Det är så mycket tankar och funderingar just nu, har inte varit på "startmötet" än
så det man vet om IVF är det man har läst sig till.

Har en skiljevägg i livmodern och har fått diagnosen Endomereios.

Vi började försöka 2006, efter ett års försök och inget hände kontaktade vi vår
kk-avdelning.
Men i samma veva som vi fick tid för undersökning så blev jag gravid.

Dock varade inte lyckan så länge då jag fick MF i v.12.

Minns så väl kvällen som embryot skulle "ut".
Var en söndag och vi satt och kollade på Parlamentet på tvn.
Kände att jag fick sån hemsk värk i magen, vi hade fått besked en vecka innan att
fostret inte hade klarat sig.
Blev erbjuden skrapning men tackade nej.

Gick på toaletten och som jag tyckte så bara forsade det blod.
Blev livrädd!

Sambon körde in mig till akuten där dom mest var otrevliga och menade på att det inte blödde så mycket och att jag skulle åka hem igen.
Efter visst tjabb ifrån oss så skrapade de mig, eller ja, dom skapade det dom kunde se
utan bedövning.

Fick tid till OP och hjorde det bara efter någon vecka.
Efter att jag vaknat upp fick jag besked på att dom inte hade kunnat göra allt dom skulle
då OP-verktygen inte var rena!#!#"#!#"

Jaha, vad nu då?

Fick en tid till för ytterligare en OP där dom "gjorde det dom skulle".

Blev gravid igen!

Men det gick som det gick, MF igen i v.12.
Denna gången valde jag skrapning, aldrig mer att jag går igenom den smärtan om jag
inte behöver!

Fick då besked att dom inte hade tagit bort hela skiljeväggen som dom innan sagt att dom
gjort.

Ny tid för OP.

Nehe då vart jag gravid igen, men det resulterade ju också i MF.
V.12 och skrapning.

Fick tid för OP och gjorde den, dom tog bort hela skiljeväggen och spolade allt dom kunde
spola och allt annat dom gjorde där nere.

Återbesökstid den 23:e december 2009-

"Du har Endometrios och vi rekomenderar IVF om det skall gå vägen!"

Va??
God Jul!!

"Du måste gå ner minst 20kilo innan dom kommer till att hjälpa dig."

Nu har vi den 22 Juli och jag har några kilon kvar sen så Jäklar!

Om det är någon som går igenom samma karusell så får ni jättegärna skriva.
Så tacksam för alla förslag och all information ang IVF.