Vi har fått tid till Stockholm redan om en månad...
Kommer till att gå fort..
Nu ska bara behandlingen börja med så håll alla tummar å tår!
onsdag 7 september 2011
måndag 22 augusti 2011
Väder å Vind
Hur glad kan man bli när vädret rent ut sagt e piss!
Det regnar å blåser om vartannat...
Men jag fick härromdagen reda på att det var lite överdrivet att säga 2 år..
Det kunde hända innan jul och det kunde hända efter jul...
Tvätten e full, väntar bara på lite tv som börjar 21,00 å efter det sängen..
Nu e vardagen tillbaka igen..
Bara jobb å ingen semester!
Det regnar å blåser om vartannat...
Men jag fick härromdagen reda på att det var lite överdrivet att säga 2 år..
Det kunde hända innan jul och det kunde hända efter jul...
Tvätten e full, väntar bara på lite tv som börjar 21,00 å efter det sängen..
Nu e vardagen tillbaka igen..
Bara jobb å ingen semester!
torsdag 11 augusti 2011
onsdag 3 augusti 2011
Tankar
Ska följa med min bästa kompis på ultraljud i morgon, hon frågade mig i och med att mannen inte hade en möjlighet att följa med. ( tilläggas att det gäller v.33 och avgörande om kjejsarsnitt)
Undra vad hon hade sagt om allt "mitt/vårt"?
Vissa lägen vill jag berätta allt!
Men i vissa lägen så är jag så glad att hon inte känner till det för jag vet inte hur vår vänskap hade blivit då...
Hon har två barn , snart två, och det är så kallade ; ops jag e visst gravid..
Var lite nervös över att bli moster.
Syster min har med fått missfall sedan tidigare och hon har ingen aning om min kromosomavvikelse.
Tur är nog det!
Vill absolut inte att hon skall oroa sig!
Hon har fått världens sötaste välskapta barn!
Jag är så stolt!
Hon vet att jag har fått missfall för vid ett tillfälle hamnade jag på akuten och medans A, mamma och min syster var inne på rummet med mig kommer doktern in och bara rabblar upp allt!
Gravid var jag då och vi hade inte sagt någonting till våra föräldrar den gången för vi ville avvakta och se hur det skulle bli..
(För femte gången!! Det var bäddat för missfall)
Minns så väl att det första jag tänkte efter medvetslösheten var ; nu dog vårt barn!
Jag kände detta..
Låter hur lustigt som helst med jag kände det, det var precis som ett hugg i magen och de känslor jag kännt innan och de ömmande brösten bara försvann på fem minuter..
Hade inte en enda tanke på att jag faktiskt var sjuk!
Och att jag kunde varit allvarligt skadad!
Tack gode gud för A!
Han får stå ut med så mycket skit vad gäller mig!
Min "sjukdom", att jag inte kan ge honom några barn och att jag är allmänt knäpp ;)
Nej men skämt å sido, han är mitt allt!
Jag träffade A medans jag fortfarande gick i skolan och han är några år äldre men redan från början kände jag att detta var rätt.
Mina föräldrar måste med ha känt det, liksom sättet de betedde sig på..
Svårt att förklara men vilken släpper iväg sin 16 åring med en 25 åring?
Jag lär INTE göra det ;)
Hihi
Men de vet att jag älskar min A över allt!
Å han älskar mig!
Undra vad hon hade sagt om allt "mitt/vårt"?
Vissa lägen vill jag berätta allt!
Men i vissa lägen så är jag så glad att hon inte känner till det för jag vet inte hur vår vänskap hade blivit då...
Hon har två barn , snart två, och det är så kallade ; ops jag e visst gravid..
Var lite nervös över att bli moster.
Syster min har med fått missfall sedan tidigare och hon har ingen aning om min kromosomavvikelse.
Tur är nog det!
Vill absolut inte att hon skall oroa sig!
Hon har fått världens sötaste välskapta barn!
Jag är så stolt!
Hon vet att jag har fått missfall för vid ett tillfälle hamnade jag på akuten och medans A, mamma och min syster var inne på rummet med mig kommer doktern in och bara rabblar upp allt!
Gravid var jag då och vi hade inte sagt någonting till våra föräldrar den gången för vi ville avvakta och se hur det skulle bli..
(För femte gången!! Det var bäddat för missfall)
Minns så väl att det första jag tänkte efter medvetslösheten var ; nu dog vårt barn!
Jag kände detta..
Låter hur lustigt som helst med jag kände det, det var precis som ett hugg i magen och de känslor jag kännt innan och de ömmande brösten bara försvann på fem minuter..
Hade inte en enda tanke på att jag faktiskt var sjuk!
Och att jag kunde varit allvarligt skadad!
Tack gode gud för A!
Han får stå ut med så mycket skit vad gäller mig!
Min "sjukdom", att jag inte kan ge honom några barn och att jag är allmänt knäpp ;)
Nej men skämt å sido, han är mitt allt!
Jag träffade A medans jag fortfarande gick i skolan och han är några år äldre men redan från början kände jag att detta var rätt.
Mina föräldrar måste med ha känt det, liksom sättet de betedde sig på..
Svårt att förklara men vilken släpper iväg sin 16 åring med en 25 åring?
Jag lär INTE göra det ;)
Hihi
Men de vet att jag älskar min A över allt!
Å han älskar mig!
måndag 1 augusti 2011
Humör
Gud va humöret går upp å ner!
Hade jag inte visst bättre hade jag trott att jag var gravid hela tiden!
Läste brevet ifrån Stockholm lite bättre å insåg att vi kanske inte får barn förrens 2013!!!!
1-3 månader för första besöket och godkännandet!
Och blir vi godkända är det 6-12 månader!!!
Helt sanslöst!
Visst är det inte bara vi som detta gäller men tänk ändå!
Detta verkar ändå vara så "vanligt" eller ja "vanligare" än man tror och att alla verkligen skall behöva vänta kanske över ett år är helt sanslöst!
Att man inte har bättre resurser och självklart handlar allt om pengar vilket gör mig ännu argare!
Å tester!
Nu har man lämnat tester igen!
Frågade A i går om vi inte kunde försöka på egen hand igen!
Räknade ut att jag tom hinner få missfall och bli skrapad och OK "där nere" innan det kanske ens är dags för att åka till Stockholm!
A frågade mig om jag skulle orka det...
Kan varken svara Ja eller Nej på den frågan!
Gud va härligt det skulle vara att bli gravid på "egen hand" men skulle det vara lika härligt att i v 20 få göra missfall för att vårat barn är missbildat?!?
Fy fan säger jag bara!
Inte konstigt att mitt humör går upp och ner!
Och att man inte gör annat än jobbar och stressar gör det inte bättre!
Är livrädd för att kollapsa igen!
När tom folk runtomkring mig nu säger att jag verkar stressad som inte känner till allt då undrar jag...
Tänker och undrar om dom kanske förstår någonting..
Näst intill alla vi känner vet hur barnkära vi är!
Dom har tom slutat fråga när vi ska ha barn!
Frågan är om jag kommer till att bli knäpp innan allt detta är över?!?
Tack gode gud för A som tar ner mig på marken!
Hade jag inte visst bättre hade jag trott att jag var gravid hela tiden!
Läste brevet ifrån Stockholm lite bättre å insåg att vi kanske inte får barn förrens 2013!!!!
1-3 månader för första besöket och godkännandet!
Och blir vi godkända är det 6-12 månader!!!
Helt sanslöst!
Visst är det inte bara vi som detta gäller men tänk ändå!
Detta verkar ändå vara så "vanligt" eller ja "vanligare" än man tror och att alla verkligen skall behöva vänta kanske över ett år är helt sanslöst!
Att man inte har bättre resurser och självklart handlar allt om pengar vilket gör mig ännu argare!
Å tester!
Nu har man lämnat tester igen!
Frågade A i går om vi inte kunde försöka på egen hand igen!
Räknade ut att jag tom hinner få missfall och bli skrapad och OK "där nere" innan det kanske ens är dags för att åka till Stockholm!
A frågade mig om jag skulle orka det...
Kan varken svara Ja eller Nej på den frågan!
Gud va härligt det skulle vara att bli gravid på "egen hand" men skulle det vara lika härligt att i v 20 få göra missfall för att vårat barn är missbildat?!?
Fy fan säger jag bara!
Inte konstigt att mitt humör går upp och ner!
Och att man inte gör annat än jobbar och stressar gör det inte bättre!
Är livrädd för att kollapsa igen!
När tom folk runtomkring mig nu säger att jag verkar stressad som inte känner till allt då undrar jag...
Tänker och undrar om dom kanske förstår någonting..
Näst intill alla vi känner vet hur barnkära vi är!
Dom har tom slutat fråga när vi ska ha barn!
Frågan är om jag kommer till att bli knäpp innan allt detta är över?!?
Tack gode gud för A som tar ner mig på marken!
onsdag 13 juli 2011
Blod
Jaha då har man lite mindre blod i kroppen..
Var och lämnade lite prover i dag som dom nere i Malmö var snälla att skicka en remiss på till oss annars hade det fått vänta tills vi kom upp till Stockholm och då hade det tagit ytterliggare några månader..
Har alltid varit totalt livrädd för sprutor!
Pappa var alltid med när jag skulle ta prover.
Efter att jag träffade A fick han äran att följa med mig.
Sen utbildade man sig inom vården och efter alla provtagningar på varandra och efter alla provtagningar nu i samband med att försöka skaffa barn och operationer så känner jag mig rätt så van och OK med att bli stucken.
Bara jag slipper titta när dom gör det.
Det är en väldigt liten ort vi bor i och det var många blickar på mig och A då vi båda kom ut ifrån sjuksköteskan och hade tagit prover.
Undra vilka sjukdomar dom tror att vi har ;)
Gud va jag längtar nu tills Stockholm.
Den veckan uppe i Stockholm, bara jag och A!
Och förhoppningsvis två stycken bebisar i magen med oss hem :)
Vi har valt att sätta in två stycken ägg.
Dels för att jag har alltid haft en dröm om tvillingar och dels att vi känner att detta är vår chans.
När man läser vissa bloggar där dom har gjort PGD verkar det som att dom har fått välja att sätta in en flicka och en pojke.
Sen andra bloggar har dom inte fått välja.
Vår önskan är i alla fall två ägg och en av varje kön.
Vikten..
Ja...
Inte går jag ner i alla fall...
Men nu är det ett ryck till som gäller, vill vara i så god form som möjligt tills dess.
Har jag gått ner trettio kilo kan jag nog gå ner femton till!!
I morgon gäller kalas och då skall jag smaka en bit av tårtan sen så....
God natt!
Var och lämnade lite prover i dag som dom nere i Malmö var snälla att skicka en remiss på till oss annars hade det fått vänta tills vi kom upp till Stockholm och då hade det tagit ytterliggare några månader..
Har alltid varit totalt livrädd för sprutor!
Pappa var alltid med när jag skulle ta prover.
Efter att jag träffade A fick han äran att följa med mig.
Sen utbildade man sig inom vården och efter alla provtagningar på varandra och efter alla provtagningar nu i samband med att försöka skaffa barn och operationer så känner jag mig rätt så van och OK med att bli stucken.
Bara jag slipper titta när dom gör det.
Det är en väldigt liten ort vi bor i och det var många blickar på mig och A då vi båda kom ut ifrån sjuksköteskan och hade tagit prover.
Undra vilka sjukdomar dom tror att vi har ;)
Gud va jag längtar nu tills Stockholm.
Den veckan uppe i Stockholm, bara jag och A!
Och förhoppningsvis två stycken bebisar i magen med oss hem :)
Vi har valt att sätta in två stycken ägg.
Dels för att jag har alltid haft en dröm om tvillingar och dels att vi känner att detta är vår chans.
När man läser vissa bloggar där dom har gjort PGD verkar det som att dom har fått välja att sätta in en flicka och en pojke.
Sen andra bloggar har dom inte fått välja.
Vår önskan är i alla fall två ägg och en av varje kön.
Vikten..
Ja...
Inte går jag ner i alla fall...
Men nu är det ett ryck till som gäller, vill vara i så god form som möjligt tills dess.
Har jag gått ner trettio kilo kan jag nog gå ner femton till!!
I morgon gäller kalas och då skall jag smaka en bit av tårtan sen så....
God natt!
torsdag 7 juli 2011
Stockholm
I dag damp brevet ner från Stockholm där det står med så fina bokstäver att dom har mottagit vår remiss!
(det enda tråkiga verkar vara att även dom i sin tur ska godkänna oss)
(det enda tråkiga verkar vara att även dom i sin tur ska godkänna oss)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)