Ledsen

Blev ledsen nu, pga av en sån löjlig sak...
En kusin till sambon frågade om det inte var dags snart och menade på att fick vi en flicka så kunde vi få ärva kläder efter deras lilla.
Det var i all välmening men nu när jag sitter här och grubblar så blir jag ledsen..

Det är så små saker som triggar igånga det..

Känner mig så löjlig för tillfället..

Usch

varför??

Jag tror inte att det är meningen att jag ska få bli mamma...
Fick världens mest ledsamma samtal härromdagen.

Kromosomanalysen som gjordes på mig visade att jag har någon form av kromosomfel..
Läkaren ville inte säga vad det va inte heller vad det innebar alls i telefonen...

Det enda han igentligen sa va att utredningen e lagd på is och att jag skall träffa någon på genitiken i Lund..

Ringde dit i fredags och frågade efter min remiss iom att han skulle skicka den asap.
Dom hade inte fått den än....
Sköteskan frågade om jag visste vad jag gällde, ehe.. Nej jag har absolut ingen aning!
Frågade henne om hon visste hur långa väntetider de har..
4 MÅNADERS VÄNTETID...

Asså jag börjar starkt tvivla på att jag någonsin kommer till att bli mamma...
Hela världen rasade under mina fötter!

Hade jag inte haft min älskade sambo så vetifan vad jag skulle gjort....
Älskar dig mest av allt! DU e mitt allt!

Sprutor

Jag förstår inte riktigt varför det inte blir mellanrum i min text när jag har bilder, aja..
Hoppas att det går att läsa ändå ;)

Kontaktade kliniken i dag, första dagen i menstruationen var i går..
21 dagar framåt = 6 februari = SPRUT START!!

(om nu allt går som det ska)

Läkaren har tydligen inte fått alla provsvar, men som ssk sa så är det tre veckor dit och då ska allt vara klart.
Hoppas verkligen det!

Det är så skönt att prata med de på kliniken för så fort de slår personnumret så känns det som att de vet vilken man är, man märker inte av att de läser ens journal utan det känns äkta.
Att dom verkligen känner till ens historia och vet vilken man är.

Nu kan det ju också vara så att dom känner till mig och min sambo pga av allt strul som vi har haft...

Sak samma...

Alla saker är på plats hemma, bara till att ställa klockan söndagen den 6 februari och gå upp tidigt och sätta den därra sprutan i magen!

Jag har alltid varit något så fruktansvärt rädd för nålar men nu känns det som att man längtar efter det, 2ggr dagligen tills blödning sen är det 1gg fram tills äggplock sedan ytterligare 1gg under ruvning kombinerat med vagiatorer.

Sa till min sambo härromdagen att vi får kanske ett litet decemberbarn, tänk och ligga julaftonsmorgon i soffan med vår bebis på bröstet!

Ser fram emot det så in i!
Tror inte att någon kan förstå hur detta känns och hur man mår om man inte själv har gått igenom detta.

Fick en kommentar härromdagen som sårade rätt så, min syster är gravid (missförstå mig inte för jag är glad att hon skall få barn även om jag kan känna att det skulle varit vår tur).
Hon har också sedan tidigare fått missfall och så säger mamma då gällande att min syster är rädd ; hon har faktiskt fått missfall innan..

Ja men jag då?
Jag har fått tre! Fem om man räcknar de i v.8-9....

Det tog hårt i hjärtat..
Mamma sa att hon inte hade sagt så och att jag missförståd det men nej du..
Det tog hårt!

Hon menade däremot säkert inte det hon sa på det viset och syftade i detta fallet bara på min syster men så som jag mår nu så sårar allt!

Gråter för det lilla minsta känns det som.
Alltid varit blödig men nu är det hemskt!

Det är så mycket tumult i kroppen och så mycket känslor att man inte riktigt vet vart man skall göra hän dem.
Helt överlycklig är jag för att det äntligen händer något!
ja det är mycket känslor just nu..

Bidde ett långt inlägg, kände för att ventilera lite...

Nej nu kallar spisen :(
Kan inte påstå att det alltid är en vän ;)
Men äta måste man...

Kram

Äntligen

Äntligen har vi kommit ett steg i rätt riktning;

Vi har fått ett start datum!!!

Läkarbesök

Då vart det dags för vårt första läkarbesök i dag + injektionsskola..

Jag e livrädd-förväntansfull-glad-ledsen, ja allt på en och samma gång..

Som både sambo och mamma sagt; dom hade inte skickat ner oss till Malmö om dom inte trodde att dom kunde hjälpa oss..

Har fyllt i hälsodeklarationerna för flera dagar sen, allt som vi skulle göra e klart..

Sitter och väntar på sambo, lite lunch och sen Malmö..

Håll tummarna för oss i dag!

Informationsträff

Då vart vi nere på RMC i går på vårt informationsmöte, dvs att nästa vecka drar allt igånga.

Jag är nervös och förväntansfull men samtidigt skräckslagen, man vet ju inte alls någonting igentligen...

Dom berättade om olika former osv men som hon sa så är allt så pass inviduellt att det återstår att se vad läkaren säger nästa vecka..

Å vad jag vill att den dagen skall vara här nu!

(stampar bestämt med foten i golvet)

Vikt

Jaha då vart det ett tag sedan jag skrev här..
Tänker inte avslöja den nya vikten förrens i morgon då det är vägningsdag ;)

I övrigt så tycker jag att humöret svänger mer än vanligt men sen samtidigt när man tänker på det så är det kanske inte så konstigt med tanke på allt vi går igenom...

Fortfarande uppsatta på kölistan men verkade som att sep/okt så börjar vi hela karusellen.
Skulle få hem ett brev nu i dagarna med all info som vi kan tänkas behöva.
Man behöver ju ta ledigt ifrån jobbet, ja både jag å sambon, för som jag förstod så kommer det till att handla om heldagar där nere.

Första mötena är i grupp, känns både positivt och negativt.
Kan inte riktigt förklara den negativa känslan mer än att jag inte vill sitta där framför alla å säga ; Hej jag kan inte få barn!
Visst vi är i samma sits men det är ändå så jag känner.

Det positiva är att vi går igenom exakt samma sak.
Vissa kanske aldrig ens har varit gravida medans som jag har varit det fem gånger.

Ena dagen när jag tänker på det så har jag ju verkligen mera möjlighet att gå ner i vikt fram tills vi skall va där, sen ena dagen så hade jag hoppats att vi redan hade varit där och startat allt.

Som min mamma sa härromdagen, vill jag något så vill jag det just då och inte en vecka-en månad framöver.
Det skall ske direkt!

Och det stämmer, när man tänker tillbaka på det så började vi försöka slutet av 06, början av 07 nån gång runtomkring där..
Har redan tagit så pass många år, så när man tänker på det så vad är en/två måndader till?

Men som jag har förstått det så skall man "stänga nere" mensen i tre månader för att sedan "starta upp" den men hjälp av både nässpray och sprutor.

Men som sagt, man vet egentligen ingenting?
Hoppas att det finns så mycket information som möjligt i detta pappret som vi får hem, även om man läser andras IVF-bloggar så har jag förstått att det skiljer sig väldigt mycket ifrån klinik/landsting/region/stad osv.

Men jag återkommer i morgon med vikten, skall bli riktigt intressant att se!
Dels tar jag fortfarande sådana shakar med naturdiet men nu har jag även börjat introducera riktig mat.
Inte som de första månaderna när jag näst intill enbart tog de frånsett ett riktigt mål mat om dagen, nu kan det tom bli två mål beroende på tid och ork..

Men jag försöker att verkligen tänka på vad jag äter och dricker, vill inte bli en sådan som ena stunden bantar å andra stunden gottar sig.
Nån gång skall man givetvis göra det men nu när jag äntligen har gått ner så pass bra som jag har gjort så vill jag ju behålla vikten så bra som det bara går!
Har några kilon kvar innan jag blir nöjd.
Har räknat på att om vi inte kommer ner till Malmö förrens kanske i slutet av Oktober å jag håller samma fart som jag har gjort än så länge så borde jag lätt kunna gå ner till den vikten jag vill ha.

men som sagt, återkommer i morgon..

RMC

Jag har nått "deras" vikt!!!!

Helt överlycklig över att jag har lyckats!
Allt är tack vare min älskade sambo som har puschat mig och funnits vid min sida hela tiden!

Vissa dagar har man varit så nere så man inte visst vart man skall bli hän men han har stått vid min sida hela tiden!

Tack älskling för att jag har dig!
Älskar dig mest av allt!

Han sa det innan i dag när vi gick, antingen är jag helt uppe i det blå eller helt nere.

Har nog aldrig varit så nervös som jag var när jag ringde till RMC i morse.
Exakt 08,00 då deras telefon öppnas vart jag på luren hemma.
09,05 kom jag fram...

Vår läkare som vi har blivit tilldelade hade semester denna veckan med men var åter på måndag.
Hon som svarade skulle meddela vår läkare om att jag hade nått "deras" vikt och att jag var fit for fight :))

Iom att det säkert kan dröja några veckor tills behandling osv drar igång så kommer jag till att fortsätta att kämpa för att gå ner i vikt.
Har aldrig varit överviktig, sa till sambon att han fick lov å smälla till mig om jag e på väg upp..
Dock inte om det beror på graviditet ;)

Hade kaffebesök här hemma i dag, säger bara TACK!
Är glad att jag har dig T, du får verkligen timmarna att gå, kan verkligen snacka om allt med dig!
Tack!

Skäms men här kommer lite siffror för er;

Startvikt; 100 kg
Nuvarande vikt; 81 kg

Dock vajade vågen mellan 81 och 80 men tar 81 ;)

Har en liten önskevikt ifrån min sidan och det är 69 kg.
Känns inte helt omöjligt men jag är glad om jag lyckas gå ner en 5-6 kg till.

Nu är det sängen som gäller för mig, skall ställa klockan tidigt och upp och gå i morgon.

Älskar dig mest av allt A, du är det bästa som hänt mig!

Barnvagn

Satt och drömde mig bort innan.
Kollade på barnvagnar! :)

På måndag ringer jag RMC och förhoppningsvis kan dom ge oss en tid snarast.

Då har vi alla förutsättningar som vi behöver ;)

Åååå va jag längtar!

Kanske snart mamma

Hej hej

Är en tjej född på 80-talet som kommer till att börja sin IVF-karusell till hösten.
Startar mest denna blogg då jag känner att jag har ett behov av att skriva av mig.

Det är så mycket tankar och funderingar just nu, har inte varit på "startmötet" än
så det man vet om IVF är det man har läst sig till.

Har en skiljevägg i livmodern och har fått diagnosen Endomereios.

Vi började försöka 2006, efter ett års försök och inget hände kontaktade vi vår
kk-avdelning.
Men i samma veva som vi fick tid för undersökning så blev jag gravid.

Dock varade inte lyckan så länge då jag fick MF i v.12.

Minns så väl kvällen som embryot skulle "ut".
Var en söndag och vi satt och kollade på Parlamentet på tvn.
Kände att jag fick sån hemsk värk i magen, vi hade fått besked en vecka innan att
fostret inte hade klarat sig.
Blev erbjuden skrapning men tackade nej.

Gick på toaletten och som jag tyckte så bara forsade det blod.
Blev livrädd!

Sambon körde in mig till akuten där dom mest var otrevliga och menade på att det inte blödde så mycket och att jag skulle åka hem igen.
Efter visst tjabb ifrån oss så skrapade de mig, eller ja, dom skapade det dom kunde se
utan bedövning.

Fick tid till OP och hjorde det bara efter någon vecka.
Efter att jag vaknat upp fick jag besked på att dom inte hade kunnat göra allt dom skulle
då OP-verktygen inte var rena!#!#"#!#"

Jaha, vad nu då?

Fick en tid till för ytterligare en OP där dom "gjorde det dom skulle".

Blev gravid igen!

Men det gick som det gick, MF igen i v.12.
Denna gången valde jag skrapning, aldrig mer att jag går igenom den smärtan om jag
inte behöver!

Fick då besked att dom inte hade tagit bort hela skiljeväggen som dom innan sagt att dom
gjort.

Ny tid för OP.

Nehe då vart jag gravid igen, men det resulterade ju också i MF.
V.12 och skrapning.

Fick tid för OP och gjorde den, dom tog bort hela skiljeväggen och spolade allt dom kunde
spola och allt annat dom gjorde där nere.

Återbesökstid den 23:e december 2009-

"Du har Endometrios och vi rekomenderar IVF om det skall gå vägen!"

Va??
God Jul!!

"Du måste gå ner minst 20kilo innan dom kommer till att hjälpa dig."

Nu har vi den 22 Juli och jag har några kilon kvar sen så Jäklar!

Om det är någon som går igenom samma karusell så får ni jättegärna skriva.
Så tacksam för alla förslag och all information ang IVF.