Blev ledsen nu, pga av en sån löjlig sak...
En kusin till sambon frågade om det inte var dags snart och menade på att fick vi en flicka så kunde vi få ärva kläder efter deras lilla.
Det var i all välmening men nu när jag sitter här och grubblar så blir jag ledsen..
Det är så små saker som triggar igånga det..
Känner mig så löjlig för tillfället..
Usch
tisdag 8 mars 2011
fredag 18 februari 2011
Allt och ingenting
Vet faktiskt inte riktigt hur det står till med mig..
Bara går och avvaktar tills vi ska ner till Lund och få svar på hur "allvarligt" det är eller inte är...
Han på RMC sa ju i telefonen att jag skulle höra av mig när vi vatt där och att han då skulle starta igång IVF:en..
Då kan det ju inte vara så allvarligt.. Eller?
Ja alla de här "tänk om" frågorna i min skalle bara surrar..
Jag e så väl medveten om vad som kan hända när man har ett kromosomfel och skall föda barn men jag har också varit med om bra slut där bebisen inte har "fått" någonting utav det..
Det e så jag vill ha det!
Bara går och avvaktar tills vi ska ner till Lund och få svar på hur "allvarligt" det är eller inte är...
Han på RMC sa ju i telefonen att jag skulle höra av mig när vi vatt där och att han då skulle starta igång IVF:en..
Då kan det ju inte vara så allvarligt.. Eller?
Ja alla de här "tänk om" frågorna i min skalle bara surrar..
Jag e så väl medveten om vad som kan hända när man har ett kromosomfel och skall föda barn men jag har också varit med om bra slut där bebisen inte har "fått" någonting utav det..
Det e så jag vill ha det!
onsdag 2 februari 2011
Humöret
Mitt humör.... Jag är så trött, så trött...
Har så mycket i mitt huvud att jag vet inte riktigt vart jag skall göra hän det.
Orkar knappt gejja med någonting.
Allt känns så tungt.
En bekant frågade härromdagen hur det var och sa att jag såg så pigg och glad ut..
Ja du skulle bara veta!
Kvällarna är värst, det är när man skall gå och lägga sig som alla tankar kommer.
Eller när man sitter och kollar på ett program, man börjar gråta långt innan det ens har blivit sorgligt.
Jag är blödig i vanliga fall men nu är det hemskt.
Trodde jag skulle börja gråta i affären härromdagen bara pga av en tanke som kom upp.
Jag förstår lite vad det innefattar detta jag har dock vet jag ju inte hur pass lätt eller gravt det jag har är.
Hon i telefonen sa att vi kanske skaffar tre barn och det är inget "fel" på dem men när vi skaffar det fjärde barnet så får det någon form av skada.
Som hon menade på så kommer vi till att få göra alla tester som bara finns och vi kommer till att få jätte många ultraljud under tidens gång.
Har i alla fall fått tid ner till Lund nu.
Inte förrens i April!?!
Känns som en hel evighet dit.
Det känns som att jag har börjat ifrågasätta allt, ända sedan starten av våran "karusell".
Operationerna, första operationen när jag vaknar upp å M säger att han inte kunnat göra allt han skulle pga av att verktygen inte var rena.
Operationen därpå där dom inte kunde göra allt pga att han inte såg!?!?!
Även om jag behövde göra denna operationen så känns det som att det har varit två operationer i onödan.
Den tredje operationen tog dom bort resterande skiljevägg och "fixade" då jag hade rester efter mina skrapningar.
Alla de gånger jag har blivit gravid och verkligen hoppats på att "Denna gången skall det gå"!
Kommer jag till att våga ha någon positiv tro om det nu är så att jag någonsin kommer till att bli gravid.
Visst kan jag bli gravid men frågan är om jag vill, vågar..
Och då tänker jag på sjukdomen jag har.
Kan jag riskera att mitt barn blir sjukt och inte kan leva ett "riktigt" liv.
Och då tänker jag helt och hållet på barnet.
Jag är rädd att jag blir gravid och skall tvingas ta beslut halvvägs i graviditeten om vi skall behålla barnet.
Fy fan säger jag bara!
Det är min största fasa..
Jag tänker inte ett dugg på min kropp, det är helt på mitt och min sambos psyke jag tänker.
Hur mycket skall vi orka.
Jag förstår inte riktigt de som bara nämner sig själv och säger att det är ju min kropp det handlar om.
Jag tror att min sambo har det precis lika jobbigt som mig eller rättare sagt jag vet att han har det lika jobbigt som mig.
Det handlar om vårt liv tillsammans.
Ja jag säger då det hade jag inte haft han så hade jag aldrig klarat detta.
Bara han pussar på mig och håller om mig så blir jag genast lite lugnare för jag vet att han står bredvid mig i vått och torrt.
Han är min absolut bästa vän!
Älskar han så mycket!
Har haft många tankar om att allt är mitt fel..
Det är jag som har felen...
Men när jag ens nämner det för A så säger han hur mycket han älskar mig..
Innan vi blev gravida, i början när vi började försöka så pratade vi lite om att försöka tills den dagen jag fyller 30 år och att vi sedan skulle sätta upp oss på adoptionslistan.
Men det känns inte som att det ens finns i tankarna nu, jag vill bära ett barn.
Jag vill ha alla de därra sakerna som kommer med en graviditet.
Mitt 28:e år i år så det är 2 års försök..
Men visst, säger de att det inte kommer till att fungera så skall vi skriva upp oss.
Jag kan inte se mitt/vårt liv utan barn.
Sen hur det kommer till oss är sak samma.
Kan sitta och drömma mig bort och se A tillsammans med vår son spela fotboll eller ha de därra pinsamma samtalen med dottern.
Har märkt med när jag vaknar att jag drömmer mycket om familjen.
Vi har pratat om äggdonation.
Och jag ser inget fel i det.
Jag vet att det kommer till att bli min sambos sperma, visst det har inte mitt dna men det kommer till att bli vårt barn!
Dna eller ej!
Det bidde ett långt inlägg ;)
Tack för allt A!
Du är mitt allt!
Älskar dig över allt!
Har så mycket i mitt huvud att jag vet inte riktigt vart jag skall göra hän det.
Orkar knappt gejja med någonting.
Allt känns så tungt.
En bekant frågade härromdagen hur det var och sa att jag såg så pigg och glad ut..
Ja du skulle bara veta!
Kvällarna är värst, det är när man skall gå och lägga sig som alla tankar kommer.
Eller när man sitter och kollar på ett program, man börjar gråta långt innan det ens har blivit sorgligt.
Jag är blödig i vanliga fall men nu är det hemskt.
Trodde jag skulle börja gråta i affären härromdagen bara pga av en tanke som kom upp.
Jag förstår lite vad det innefattar detta jag har dock vet jag ju inte hur pass lätt eller gravt det jag har är.
Hon i telefonen sa att vi kanske skaffar tre barn och det är inget "fel" på dem men när vi skaffar det fjärde barnet så får det någon form av skada.
Som hon menade på så kommer vi till att få göra alla tester som bara finns och vi kommer till att få jätte många ultraljud under tidens gång.
Har i alla fall fått tid ner till Lund nu.
Inte förrens i April!?!
Känns som en hel evighet dit.
Det känns som att jag har börjat ifrågasätta allt, ända sedan starten av våran "karusell".
Operationerna, första operationen när jag vaknar upp å M säger att han inte kunnat göra allt han skulle pga av att verktygen inte var rena.
Operationen därpå där dom inte kunde göra allt pga att han inte såg!?!?!
Även om jag behövde göra denna operationen så känns det som att det har varit två operationer i onödan.
Den tredje operationen tog dom bort resterande skiljevägg och "fixade" då jag hade rester efter mina skrapningar.
Alla de gånger jag har blivit gravid och verkligen hoppats på att "Denna gången skall det gå"!
Kommer jag till att våga ha någon positiv tro om det nu är så att jag någonsin kommer till att bli gravid.
Visst kan jag bli gravid men frågan är om jag vill, vågar..
Och då tänker jag på sjukdomen jag har.
Kan jag riskera att mitt barn blir sjukt och inte kan leva ett "riktigt" liv.
Och då tänker jag helt och hållet på barnet.
Jag är rädd att jag blir gravid och skall tvingas ta beslut halvvägs i graviditeten om vi skall behålla barnet.
Fy fan säger jag bara!
Det är min största fasa..
Jag tänker inte ett dugg på min kropp, det är helt på mitt och min sambos psyke jag tänker.
Hur mycket skall vi orka.
Jag förstår inte riktigt de som bara nämner sig själv och säger att det är ju min kropp det handlar om.
Jag tror att min sambo har det precis lika jobbigt som mig eller rättare sagt jag vet att han har det lika jobbigt som mig.
Det handlar om vårt liv tillsammans.
Ja jag säger då det hade jag inte haft han så hade jag aldrig klarat detta.
Bara han pussar på mig och håller om mig så blir jag genast lite lugnare för jag vet att han står bredvid mig i vått och torrt.
Han är min absolut bästa vän!
Älskar han så mycket!
Har haft många tankar om att allt är mitt fel..
Det är jag som har felen...
Men när jag ens nämner det för A så säger han hur mycket han älskar mig..
Innan vi blev gravida, i början när vi började försöka så pratade vi lite om att försöka tills den dagen jag fyller 30 år och att vi sedan skulle sätta upp oss på adoptionslistan.
Men det känns inte som att det ens finns i tankarna nu, jag vill bära ett barn.
Jag vill ha alla de därra sakerna som kommer med en graviditet.
Mitt 28:e år i år så det är 2 års försök..
Men visst, säger de att det inte kommer till att fungera så skall vi skriva upp oss.
Jag kan inte se mitt/vårt liv utan barn.
Sen hur det kommer till oss är sak samma.
Kan sitta och drömma mig bort och se A tillsammans med vår son spela fotboll eller ha de därra pinsamma samtalen med dottern.
Har märkt med när jag vaknar att jag drömmer mycket om familjen.
Vi har pratat om äggdonation.
Och jag ser inget fel i det.
Jag vet att det kommer till att bli min sambos sperma, visst det har inte mitt dna men det kommer till att bli vårt barn!
Dna eller ej!
Det bidde ett långt inlägg ;)
Tack för allt A!
Du är mitt allt!
Älskar dig över allt!
söndag 23 januari 2011
varför??
Jag tror inte att det är meningen att jag ska få bli mamma...
Fick världens mest ledsamma samtal härromdagen.
Kromosomanalysen som gjordes på mig visade att jag har någon form av kromosomfel..
Läkaren ville inte säga vad det va inte heller vad det innebar alls i telefonen...
Det enda han igentligen sa va att utredningen e lagd på is och att jag skall träffa någon på genitiken i Lund..
Ringde dit i fredags och frågade efter min remiss iom att han skulle skicka den asap.
Dom hade inte fått den än....
Sköteskan frågade om jag visste vad jag gällde, ehe.. Nej jag har absolut ingen aning!
Frågade henne om hon visste hur långa väntetider de har..
4 MÅNADERS VÄNTETID...
Asså jag börjar starkt tvivla på att jag någonsin kommer till att bli mamma...
Hela världen rasade under mina fötter!
Hade jag inte haft min älskade sambo så vetifan vad jag skulle gjort....
Älskar dig mest av allt! DU e mitt allt!
Fick världens mest ledsamma samtal härromdagen.
Kromosomanalysen som gjordes på mig visade att jag har någon form av kromosomfel..
Läkaren ville inte säga vad det va inte heller vad det innebar alls i telefonen...
Det enda han igentligen sa va att utredningen e lagd på is och att jag skall träffa någon på genitiken i Lund..
Ringde dit i fredags och frågade efter min remiss iom att han skulle skicka den asap.
Dom hade inte fått den än....
Sköteskan frågade om jag visste vad jag gällde, ehe.. Nej jag har absolut ingen aning!
Frågade henne om hon visste hur långa väntetider de har..
4 MÅNADERS VÄNTETID...
Asså jag börjar starkt tvivla på att jag någonsin kommer till att bli mamma...
Hela världen rasade under mina fötter!
Hade jag inte haft min älskade sambo så vetifan vad jag skulle gjort....
Älskar dig mest av allt! DU e mitt allt!
tisdag 18 januari 2011
Sprutor
Jag förstår inte riktigt varför det inte blir mellanrum i min text när jag har bilder, aja..
Hoppas att det går att läsa ändå ;)
Kontaktade kliniken i dag, första dagen i menstruationen var i går..
21 dagar framåt = 6 februari = SPRUT START!!
(om nu allt går som det ska)
Läkaren har tydligen inte fått alla provsvar, men som ssk sa så är det tre veckor dit och då ska allt vara klart.
Hoppas verkligen det!
Det är så skönt att prata med de på kliniken för så fort de slår personnumret så känns det som att de vet vilken man är, man märker inte av att de läser ens journal utan det känns äkta.
Att dom verkligen känner till ens historia och vet vilken man är.
Nu kan det ju också vara så att dom känner till mig och min sambo pga av allt strul som vi har haft...
Sak samma...
Alla saker är på plats hemma, bara till att ställa klockan söndagen den 6 februari och gå upp tidigt och sätta den därra sprutan i magen!
Jag har alltid varit något så fruktansvärt rädd för nålar men nu känns det som att man längtar efter det, 2ggr dagligen tills blödning sen är det 1gg fram tills äggplock sedan ytterligare 1gg under ruvning kombinerat med vagiatorer.
Sa till min sambo härromdagen att vi får kanske ett litet decemberbarn, tänk och ligga julaftonsmorgon i soffan med vår bebis på bröstet!
Ser fram emot det så in i!
Tror inte att någon kan förstå hur detta känns och hur man mår om man inte själv har gått igenom detta.
Fick en kommentar härromdagen som sårade rätt så, min syster är gravid (missförstå mig inte för jag är glad att hon skall få barn även om jag kan känna att det skulle varit vår tur).
Hon har också sedan tidigare fått missfall och så säger mamma då gällande att min syster är rädd ; hon har faktiskt fått missfall innan..
Ja men jag då?
Jag har fått tre! Fem om man räcknar de i v.8-9....
Det tog hårt i hjärtat..
Mamma sa att hon inte hade sagt så och att jag missförståd det men nej du..
Det tog hårt!
Hon menade däremot säkert inte det hon sa på det viset och syftade i detta fallet bara på min syster men så som jag mår nu så sårar allt!
Gråter för det lilla minsta känns det som.
Alltid varit blödig men nu är det hemskt!
Det är så mycket tumult i kroppen och så mycket känslor att man inte riktigt vet vart man skall göra hän dem.
Helt överlycklig är jag för att det äntligen händer något!
ja det är mycket känslor just nu..
Bidde ett långt inlägg, kände för att ventilera lite...
Nej nu kallar spisen :(
Kan inte påstå att det alltid är en vän ;)
Men äta måste man...
Kram
Hoppas att det går att läsa ändå ;)
Kontaktade kliniken i dag, första dagen i menstruationen var i går..
21 dagar framåt = 6 februari = SPRUT START!!
(om nu allt går som det ska)
Läkaren har tydligen inte fått alla provsvar, men som ssk sa så är det tre veckor dit och då ska allt vara klart.
Hoppas verkligen det!
Det är så skönt att prata med de på kliniken för så fort de slår personnumret så känns det som att de vet vilken man är, man märker inte av att de läser ens journal utan det känns äkta.
Att dom verkligen känner till ens historia och vet vilken man är.
Nu kan det ju också vara så att dom känner till mig och min sambo pga av allt strul som vi har haft...
Sak samma...
Alla saker är på plats hemma, bara till att ställa klockan söndagen den 6 februari och gå upp tidigt och sätta den därra sprutan i magen!
Jag har alltid varit något så fruktansvärt rädd för nålar men nu känns det som att man längtar efter det, 2ggr dagligen tills blödning sen är det 1gg fram tills äggplock sedan ytterligare 1gg under ruvning kombinerat med vagiatorer.
Sa till min sambo härromdagen att vi får kanske ett litet decemberbarn, tänk och ligga julaftonsmorgon i soffan med vår bebis på bröstet!
Ser fram emot det så in i!
Tror inte att någon kan förstå hur detta känns och hur man mår om man inte själv har gått igenom detta.
Fick en kommentar härromdagen som sårade rätt så, min syster är gravid (missförstå mig inte för jag är glad att hon skall få barn även om jag kan känna att det skulle varit vår tur).
Hon har också sedan tidigare fått missfall och så säger mamma då gällande att min syster är rädd ; hon har faktiskt fått missfall innan..
Ja men jag då?
Jag har fått tre! Fem om man räcknar de i v.8-9....
Det tog hårt i hjärtat..
Mamma sa att hon inte hade sagt så och att jag missförståd det men nej du..
Det tog hårt!
Hon menade däremot säkert inte det hon sa på det viset och syftade i detta fallet bara på min syster men så som jag mår nu så sårar allt!
Gråter för det lilla minsta känns det som.
Alltid varit blödig men nu är det hemskt!
Det är så mycket tumult i kroppen och så mycket känslor att man inte riktigt vet vart man skall göra hän dem.
Helt överlycklig är jag för att det äntligen händer något!
ja det är mycket känslor just nu..
Bidde ett långt inlägg, kände för att ventilera lite...
Nej nu kallar spisen :(
Kan inte påstå att det alltid är en vän ;)
Men äta måste man...
Kram
lördag 15 januari 2011
Award
Fick denna awarden utav http://myhartfordhome.blogspot.com/
Tack så jättemycket! Det värmer!
Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4.
Vad står det där?
että sen näyttö ;) instruktionsmanual
Vad var det senaste du såg på tv?
Let´s dance
Bortsett från datorn, vad hör du nu?
Massa smällare utanför fönstret
När var du senast utomlands, och vad gjorde du då?
Hösten 2009, hälsade på min syster :)
Vad har du på dig?
Mjukiskläder ;)
Viken var den senaste filmen du såg?
Colateral damage
Skulle du överväga att flytta utomlands?
Inte i dagsläget, när jag var yngre smådrömde jag kanske om det.
Nu nöjer jag mig med att ta en och en annan tur ;)
De som jag skickar vidade denna Award till är
http://myhartfordhome.blogspot.com/ givetvis :)
Några andra bloggar följer jag inte, det är dessa jag verkligen håller tummarna för att allt skall gå vägen!
tisdag 4 januari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)