Sprutor

Jag förstår inte riktigt varför det inte blir mellanrum i min text när jag har bilder, aja..
Hoppas att det går att läsa ändå ;)

Kontaktade kliniken i dag, första dagen i menstruationen var i går..
21 dagar framåt = 6 februari = SPRUT START!!

(om nu allt går som det ska)

Läkaren har tydligen inte fått alla provsvar, men som ssk sa så är det tre veckor dit och då ska allt vara klart.
Hoppas verkligen det!

Det är så skönt att prata med de på kliniken för så fort de slår personnumret så känns det som att de vet vilken man är, man märker inte av att de läser ens journal utan det känns äkta.
Att dom verkligen känner till ens historia och vet vilken man är.

Nu kan det ju också vara så att dom känner till mig och min sambo pga av allt strul som vi har haft...

Sak samma...

Alla saker är på plats hemma, bara till att ställa klockan söndagen den 6 februari och gå upp tidigt och sätta den därra sprutan i magen!

Jag har alltid varit något så fruktansvärt rädd för nålar men nu känns det som att man längtar efter det, 2ggr dagligen tills blödning sen är det 1gg fram tills äggplock sedan ytterligare 1gg under ruvning kombinerat med vagiatorer.

Sa till min sambo härromdagen att vi får kanske ett litet decemberbarn, tänk och ligga julaftonsmorgon i soffan med vår bebis på bröstet!

Ser fram emot det så in i!
Tror inte att någon kan förstå hur detta känns och hur man mår om man inte själv har gått igenom detta.

Fick en kommentar härromdagen som sårade rätt så, min syster är gravid (missförstå mig inte för jag är glad att hon skall få barn även om jag kan känna att det skulle varit vår tur).
Hon har också sedan tidigare fått missfall och så säger mamma då gällande att min syster är rädd ; hon har faktiskt fått missfall innan..

Ja men jag då?
Jag har fått tre! Fem om man räcknar de i v.8-9....

Det tog hårt i hjärtat..
Mamma sa att hon inte hade sagt så och att jag missförståd det men nej du..
Det tog hårt!

Hon menade däremot säkert inte det hon sa på det viset och syftade i detta fallet bara på min syster men så som jag mår nu så sårar allt!

Gråter för det lilla minsta känns det som.
Alltid varit blödig men nu är det hemskt!

Det är så mycket tumult i kroppen och så mycket känslor att man inte riktigt vet vart man skall göra hän dem.
Helt överlycklig är jag för att det äntligen händer något!
ja det är mycket känslor just nu..

Bidde ett långt inlägg, kände för att ventilera lite...

Nej nu kallar spisen :(
Kan inte påstå att det alltid är en vän ;)
Men äta måste man...

Kram